¨

Fast å andra sidan hur kul är det att läsa om vad jag gör på vardagarna..? Då gör jag ju ingenting förutom att gå i skolan.. Det är ju på loven man gör roliga saker.. Okej att blogga är väldigt konstigt. Jag har ett för tråkigt liv för att blogga haha.... meeeen jag kan inte sluta för om jag gör det blir det som förra gången jag slutade - jag saknar det. Jag vet att inte alls många läser min blogg men jag gör det för att jag tycker det är kul. Personer som inte känner mig och skulle börja läsa min blogg skulle säkert tycka att jag är helt cp med mina wierda inlägg och mitt min sagt konstiga skrivsätt. Jaa ni, en sak saknar jag på blogg.se som bloggplatsen.se hade (jag tror jag har kvar den bloggen.... haha) och det är att man kunde göra inlägg läsarna inte kunde se utan ett lösenord. Så därför kan jag inte skriva allt som är i mitt huvud för ni som läser skulle då få reda på det. Fick ni reda på vad som faktiskt händer i mitt privatliv skulle ni inte tveka om att sätta in mig på mentalsjukhus. Ni ska bara veta huur många som har haft så fel om mig, eftersom jag faktiskt är väldigt bra på att dölja mina innersta tankar, många tror att dom kan läsa mig som en öppen bok, eller att dom kan bara tvinga mig att säga mina tankar för att jag är så lättkontrollerad har fel, jag är inte så svag. Faktiskt när jag tänker efter så är jag inte alls svag. Jag är stark, jag har en egen vilja och jag kan styra mig själv. Skulle ni ha gått igenom, det jag har då skulle många av er inte orkat mer, blivit svaga eller blivit riktiga bitchar av all ilska, all rädsla, allt. Jag har haft mina svaga stunder, stunder då jag inte orkat mer, stunder då jag faktiskt tänkt på att få slut på allt, men jag har tagit mig igenom det, så nu som tror att jag är svag och att ni kan styra mig hur ni vill, så har ni fel. Jag är stark och ni ka inte dömma mig för ni har inte gått i mina skor och orkat med allt jag måste kämpa med varje dag.

¨

Vad blev det här för inlägg egentligen..?! Jag har avslöjat så mycket som jag aldrig gjort. Men ni fick en inblick i mitt huvud och det är så här jag tänker för det mesta, först ''glatt'' sedan mörkare och mörkare..

Och det är en sak, jag kan inte berätta det jag tänker och min värsta hemlighet för någon. Inte ens för mina närmaste vänner. Jag har avslöjat lite, saker som kan verka stort, och egentligen är det, men sedan finns det mer, större och svårare som bara jag vet, och jag kan inte berätta det. Inte för någon. Det finns egentligen bara två personer i hela världen som vet en av dom största hemligheterna och svårigheterna jag har i mitt liv, som jag kämpat med hela mitt liv. Jag skulle kunna berätta den för alla, och den skulle inte låta så svår och hemsk som jag får det att låta, men det är detaljerna runt omkring det som gör det så mycket värre. Men ni kommer aldrig få veta vad och dessa två personer vet inte allt, bara lite av det som egentligen sker.

¨

Okej, jag slutar nu för annars kommer ni få veta allt för mycket. Förrvirrande eller hur? Det är det för mig med.